nu har ensamheten smygit sig på samt oron & vilsenheten har anlännt. de är kväller i gävle, det är som vilken dag som helst. jag har slutat kämpa för den där speciella dagen, den som sticker ut. den verkar inte komma! jag har suttit och tittat på gamla bilder, det leder till nostalgi i form av sorg & besvikelse. vet ni vad gamla bilder är? jo, de är något som har fastnat på bild, stunder som man endra gillar eller inte. en bild kan man plåga sig med, tortyr kallas det. att ha samma jävla bild kvar på datorn, att kunna kolla på den tusen ggr. de är som att ha djävulen själv inprentat i ögonlocken. du har tillgång till bilden, varje eviga jävla dag. & de är inte så att du tar bort den. nej, den betyder för mycket.. snarare så att när du väl inte vill se den. så måste du titta på den! de är nått med oss människor, jag vet inte om de är vårt sätt att fungera. något som gör att vi vill plåga oss själva med sådana här saker. jag tog idag ut minneskortet ur min mobil ihop om att jag skulle slänga det, självklart satt jag i det igen. jag har för mycket minnen. de är känslor, de är nostalgi.

vi kan ignorera, vi kan leva vidare, men vi kan aldrig glömma.

du är tom & jag är tom.