deppen kryper sakta men säkert inpå. men ja de är ju höst, om man nu får skylla på det! visseligen så har min syster & pappa varit här idag så jag kan inte säga annat än att en toppen dag, de jobbiga är bara när de åker. när kvällen nalkas & de blir mörkt ute. de är som om all trygghet försvinner & kvar finns bara jag!

men jag funderar på att värma lite oboy. men vad fan ska de göra egentligen? bara slänga i mig massa onödiga kolhydrater. vilket jag inte känner mig skit pepp på just nu.

jag saknar min stabila grund.
jag har aldrig kännt mig så ensam
i hela mitt liv, som i världens största gävle